Syster Plåster

Sommarpocket

2009-07-14T22:57:00.000-07:00

Bloggen har som den med jämna mellanrum legat träda nu ett tag, men skam den som ger sig! Så jag ger mig än en gång i kast med detta skrivande, får vi ser hur länge det håller i sig.

Idag har har det inhandlats sommarpocket inför den stundande semestern i augusti. 4 veckor, åh vad jag längtar. Förra sommaren hade jag inte hunnit jobba till mig så många semesterdagar, då blev det bara två ynka veckor, men nu jävlar. I alla fall så kom jag hem med följande: The Cleft av Doris Lessing, My Friend Leonard och Bright Shiny Morning av James Frey och The Story of Edgar Sawtelle av David Wroblewski.

Jag ska försöka att recensera dem vartefter jag läser ut dem. Har än så länge kommit en bit in på Bright Shiny Morning men om jag känner mig själv rätt så kommer det nog att korsläsas en hel del. har nyss slukat Måns Kallentofts Midvinterblot och ska försöka låna uppföljaren Sommardöd så snart jag kan. För den som gillar deckare kan jag absolut rekommendera den.

Inser att jag inte skrivit sedan jag gick första passet på akutmottagningen. Nu har jag hunnit jobba där ett halvår, men mer om det får vi ta en annan gång, har nyss kommit hem från ett nattpass och känner mig fett redo för att sova, bara två nätter kvar innan ledighet. God natt, god natt!

Florence - where are you?

2009-02-01T19:12:00.000-08:00

Sista passet gjort, sista dagen på avdelningen. Eller natten rättare sagt. Sedvanligt tack och hej med godisskål och ett litet tackkort på fiakrumsbordet, kramar och hejdån från dagprsonalen som gick på sina skift. Satt med chefen och hade lite avslutnings-samtal innan jag gick hem. Allt har gått lungt till, en rätt så händelselös avslutning på mitt första år som sjuksköterska. Men de senast elva månaderna har ju dock varit allt annat än händelselösa. Jag har gått igenom "det första året", tagit mig förbi den där magiska gränsen som alla säger att det man måste förbi. Tiden det tar innan man riktigt kommer på fötter efter att ha frontalkrockat med verklighetens sjukvård. Efter att rätt så smärtfritt tagit mig igenom tre års studier kastades jag förväntansfull ut i arbetslivet. Var jag väl förbered? Hade det akademiska högsätet försett mig med de nödvändiga kunskaperna för att klara mig där ute? Både ja och nej. Känns som om en jag ändå klarat mig igenom en hel del tack vare lika delar tur, slump och improvisationsförmåga. Mycket av det jag fått lära mig har jag inte ägnat en tanke. Den omvårdnadsteoretiska/forskningsinriktade delen av min utbildningen i all ära, jag är i princip inte emot den akademisering som skett inom sjuksköterskeutbildningen, men när man väl står där, ute på golvet, så tänker man ju mindre på Katy Erikson och Florence Nightingale och mer på hur man blandar antibiotikadropp, hur långsamt var det nu man skulle ge furix nu igen och hur fan får man in en nål på intorkade tanter, och det där med att linda fötter och sätta katetrar, hjälp, var är min undersköterska?!

En sak har jag dock fått med sig från skolan, som jag verkligen haft nytta av, och det är att jag fått lära mig hur och var man kan söka kunskap och kolla upp det man inte kan (läs: det mesta, i alla fall i början). Och tar man bara till vara på det, och lär sig av varandra och delar med sig av vad man själv kan, då kommer man ändå rätt långt.

Men, imorgon ny jobbet! Nästa steg i mitt liv som sjuksköterska. En chans att nu när jag ändå känner att jag står relativt stadigt på linoleumgolvet, att jag landat och funnit mig i min roll, få utmana mig själv mer, öka trycket och forsätta utvecklas i samma höga takt som jag hållit nu. Känns sjukt spännande. Akuten - here I come.

Tack, nästa!

2009-01-20T10:25:00.000-08:00

Tog ett extrapass på medicinavdelningen idag. Alltid bra med lite extra cash. Länge sedan jag gick ett dagpass vardag faktiskt, har på nått vis undvikit dem då det är då det är som mest stressigt och jag är så jäkla morgontrött. Men idag han jag både morgonfika och pyssla lite med mitt efter det innan det ens var min tur att ronda. Uppe hos oss är oftast hela avdelningen rondad strax efter nio, men så ska ju de flesta kirurgerna ner och operera. På medicin har man läkare på avdelningen nästan hela dagen, bara att sticka in näsan på doktorsexpen och fråga om nåt är oklart. Slippa ringa sökare bara för att höra från nån op-syster att de står och opererar och ringer senare.

Mest förvirrade gamlingar med nedsatt allmäntillstånd och KOL-patienter som har svårt att andas. Två meter långa medicinlistor, tack och lov för FASS säger jag bara. Hade en man dock, i 60-årsåldern, som inkommit med bröstsmärtor och andningssvårigheter, med förhöjd troponin-serie och d-dimer men där både hjärtinfarkt och DVT kunnat uteslutas. Nu på röntgen hade man sett svullna lymfkörtlar i bröstkorgen (dåligt tecken), en obestämbar skugga i höger leverlob (potentiellt skitdåligt) samt metastasliknande fläckar i båda lungorna (definitivt skitdåligt). Så hej och hopp, vi har sett nått misstänkt på röntgen, nu blir det massa prover och du får definitivt inte åka hem imorgon. Och den där bröstsmärtan som inte vill gå över, den där obehagliga tryckkänslan över bröstet som du inte blir av med, det är för att du har hela bröstkorgen full med tumörer. Grattis. Tack, nästa. Typ. Brevid på två-salen ligger grannen på med tio år av två flaskor starksprit i veckan bakom sig, en lever skrumpen nog att gå för ett russin och buken full vätska som praktiskt taget trycker ihop hans lungor och ger även honom bröstsmärtor och andningsproblem. Grattis, tack nästa....

Bara fem pass kvar på avdelningen nu, innan det är ett avslutat kapitel. Fick hem introduktionspapper för ny jobbet idag. Det är ju inte lite som ska gås igenom, en hel bunt fick jag! Ska gå fyra veckors inskolning, uppdelat på AVA och akuten (både medicin och kirurgi/ortopedi-sidorna), även om tanken är att jag ska vara på AVA mest antar jag. I alla fall till att börja med. Inser mer och mer att det nog kommer bli ganska tufft, det är en hel del som kommer behövas tryckas in i mitt stackars huvud! Men det är superspännande och det ska nog bra. Nu ser jag fram emot helgens skidresa med sjukhuset i fjällen. Bussen avgår torsdag morgon och det enda som är kvar är att packa skidkläder och svänga förbi systemet. Men det får bli imorrn, ikväll blir det Dr House på tv om en halvtimme.

Syster Död

2009-01-17T14:50:00.001-08:00

Hemma ett slag hos föräldrarna, vi äter hembakt pizza och kollar på deckare på tv:n. Idag har jag även köpt nya skor till nya jobbet. Mina älskade dödskalle-tofflor är totalt utslitna med hål i ena sulan så att man ligger illa till när man råkar trampa i en kisspöl. Var därför i desperat behov av nya skor, och har kommit fram till att det faktiskt är värt med ergonomiska skor. Det behövs fan när man springer och går och står 7 1/2 utav 8 timmar på jobbet. Har förut varit av den åsikten att man nog kan jobba i var för helst sorts skor, och då funkar ju ett par 100krs tofflor från skopunkten med dödskaller på finfint. Men efter ett år i branchen så måste jag ge mig på den punkten.Så jag slog på stort och köpte ecco-skor, svarta, utan dödskallar. Tyvärr. Det får helt enkelt duga.

Men det är ju det där på jobbet, konformiteten. Alla har likadana uniformer, och håret ska ju vara uppsatt och inga (stora) smycken ska man ha osv. Vill man då ha nått som gör en lite personlig så finns det ju inte så mycket kvar att jobba med, och jag är väl inte den typen som smäller på mig skitmycket smink när jag ska till jobbet heller. Då var mina älskade tofflor pricken över i:et så att jag kunde gå runt på jobbet och känna mig som en tufffing bland alla croocs och träskor. Jag menar, croccs ska vi ju bara inte tala om, fulare skor får man väl leta efter!!!! Det är ju typiskt bara att de ska vara så sköna, provade en kollegas och det var ju som ett duntäcke för fotsulan. Men aldrig att jag tänker strutta runt som nån tysk turist på mallorca i plasttofflor med små utsmyckningar i form av hjärtan eller blommor eller allt vad man kan köpa till och trycka fast på dem så att de blir så där käckt "personliga". Och jag utgår från att en pin med texten Syster Död kommer att ogillas av ledningen. Suck.

Silent Night

2008-12-24T21:16:00.000-08:00

Julaftons kväll. Ingen jul i lathetens tecken här heller. Åkte ju som bekant på nitlotten och blev tvungen att jobba. Granen är klädd där hemma och när jag kommer hem blir det film med Tom och varm choklad framför brasan och en tur med hunden. I morgon är det ju jul igen för Tom, så vi får ju någon slags dubbeljul. Men jag har ju bästa dealen, jag får ju öppna mina julklappar 24 timmmar innan honom. Take that, sucker!

Granen lyser malplacerat i dagrummet. Patienterna är pliktskyldigast utplacerade i en halvcirkel runt TV:n varifrån Karl Bertil Jonssons Julafton dundrar ut på högsta volym. Då hör ju hälften i allafall. Julmiddagen har blivit både serverad och undanplockad. Vi i personalen har smygit oss ut i personalrummmet för lite julmat till oss själva, med tummarna i kors att inga ska ringa på klockan på ett tag.

Ute är det mörkt och minusgrader. Längtansfullt kikar jag ut i bland och föreställer mig att folk firar jul hemma i sina hus för här på avdelningen känns allt som en vanlig c-tur. Samma dropp och åtta-mediciner, antibiotika som ska blandas, tempar som ska tas. Folk är lika sjuka idag som igår. För sjuka för att bry sig om att det är jul, eller så är de gamla och ensamma och glada för att de slipper fira jul ensamma hemma hos sig själva, utan sällskap. Kul jul.

ER-Nursing

2008-12-16T19:22:00.000-08:00

Alla vill ha mig! Eller nej, kanske inte alla, men väl Stora Sjukhusets Akutmottagning. Vaknade yrvaket efter ett par timmars sömn efter ännu ett nattpass av akutklinikens vårdenhetschef som meddelade att de gärna vill att jag kommer och jobbar hos dem. Va kul sa jag, i brist på annat att säga (som sagt, jag hade inte sovit så länge och dessutom förväntat mig att de inte skulle höra av sig förräns på fredag).

Men alltså, jag är helsåld på iden att byta jobb nu, även om det känns förvånansvärt tråkigt att sluta på min nuvarande avdelning. Jag kommer ändå att sakna flertalet av mina kollegor och en del av dem riktigt ordentligt. Men 20 minuter till jobbet, 2000 mer i lön, inriktning på akutsjukvård, vad mer kan jag önska mig? Har redan börjat läsa och leta i några av de böcker om akutsjukvård jag samlat på mig under studietiden och lite här och där. Tänk allt jag måste läsa på om nu, allt nytt jag måste lära mig! Jag blir helt uppspelt, jag älskar verkligen den biten av mitt jobb, att jag kan lära mig nått nytt varje dag. Att aldrig bli fullärd. Det passar mig så perfekt. För då får jag utrymme för min nördighet och kan snöa in mig på massa olika fakta och detaljer och samtidigt ha praktisk nytta av det.

ER-nursing, here I come!

S

2008-12-12T22:44:00.000-08:00

5 år. Men jag tänker fortfarande på dig varje dag vännen, kommer alltid att göra det.
Jag är nån annan nu, äldre, visare(?), men du kommer alltid att vara som du var då. Alltid vara nästan 17. Alltid ha den där framtiden som aldrig blev av framför dig.

Stora Sjukhuset

2008-12-12T18:20:00.000-08:00

Idag har jag varit på anställningsintervju på Stora Sjukhusets Akutmottagning. Exciting! Tidigare i veckan blev jag uppringd av akutklinikens enhetschef som hade sett mitt CV och ville träffa mig för en intervju. Smidigt, det enda jag har gjort är att skicka in mitt CV till landstingets CV-databas hos personalavdelningen. Så idag var det dags, som vanligt var jag inte alls nervös förrän det var typ tio minuter kvar tills jag skulle åka dit. Ditintills hade det kännts helt chill, jag hade väl lite löst tänkt ihop några hypotetiska svar till några hypotetiska standard-frågor och kännt mig nljd med det men i bilen på väg dit kröp nervositeten upp i halsgropen. Shit, vad ska jag säga. Jag menar, det är alltid lika svårt att säga något vettigt när de säger "Jaha, berätta lite om dig själv". Man börjar någorlunda vettigt men det slutar alltid med att man babblar på om något helt oväsentligt. Nåja. Vi satt och pratade en liten stund i alla fall, enhetscheferna och jag. Jag babblade på om mig själv och allt möjligt, de berättade om sjukhuset och kliniken och sedan blev jag runtvisad på akutmottagningen och akutvårdsavdelningen. Jobbet är ett vikariat till augusti med möjlighet till förlängning. Tre veckors inskolning. 21100 begärde jag i lön. 25 minuter till jobbet. Sweet.

Vikariatet startar 1 februari, vilket passade utmärkt när mitt vik här var till 31 januari. Häromdagen när jag var på var på väg hem från mitt nattskift så kom min chef och gav mig ett nytt kontrakt med 1 månads förlängning, tom 28 februari. Jaha sa jag och tog lappen, nu ligger den opåskriven i mitt fack och bränner. Om jag inte får det här jobbet så skriver jag ju på och lämnar in, men fan vad trött jag är på förlängningar på tre månader eller två månader, eller som nu, trettio jävla dagar! Tack som fan landstinget. Men om jag får jobbet så måste jag ju gå till min chef och lämna tillbaka kontraktet opåskrivet, och berätta att jag slutar 31 januari, trots att hon såklart räknar med att jag ska stanna till minst 28 februari. Och hon säger jämt att det helt säkert blir förlängning till efter sommaren efter det. Och då säger jag ju, va bra, såklart. Det är ju inte direkt så att jag berättat för henne att jag söker andra jobb eller att jag faktiskt har varit på en intervju... Nåväl, den dagen den sorgen, men det är intressant vilken lojalitet man ändå utvecklar till sin arbetsplats. För även om jag redan från början varit tydlig med att jag inte tänker stanna här i mer än ett par år så känns det ändå på ngåot vis som om jag sviker min avdelning. Eller i alla fall går bakom ryggen på dem lite.

På fredag nästa vecka ska jag får besked. Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning får jag väl ändå säga. Att få komma till akuten och jobba, att få rikta in mig på akutsjukvård är ju ändå någonting som jag verkligen vill göra. Det är ett steg i rätt riktning och en absolut nödvändig erfarenhet inför min vidareutbildning. Efter ett år på Lilla Sjukhusets Kirurgavdelning har jag ändå kommit hyfsat långt, jag har lärt mig grunderna, haft både lätta och svåra patienter, ett par dösfall och ett par "akuta situationer" som definitivt lärt mig viktiga saker. Men längre än så kan jag nog inte komma på en avdelning som denna, den är ändå hyfsat smal. På akuten skulle jag dessutom få mer av en "medicinkompetens" som ajg inte får här på kirurgen, och det utan att behöva gå på en medicinavdelning och dra med überlånga medicinlistor och tre vårdplaneringar om dagen. Så vi får väl se. Hur det än går så lär jag väl inte stå arbetslös i alla fall.

Skyltångest

2008-12-10T02:26:00.000-08:00

Även om skylten på skåpdörren ute i köket i personalrummet mycket tydligt meddelar att varken min eller någon annans mamma jobbar här så befolkas min avdelning av en mycket ansenlig mängd morsor. Dessa självutnämnda Upprätthållare av Ordning har en tendens att hänge sig åt ett ohämmat frosseri i uppmanande lappar runtom i lokalerna. Inte en vrå kommer undan. Därför kan man om man skulle ta en rundtur på "mitt andra hem" uppleva små guldkorn som "När papperskorgen är full, var snäll att byta påsen!!!" (personaltoaletten), "När diskmaskinen är full, var vänlig plocka ur den, Tack" (omväxlande personalrummet och patientköket.), "Glöm inte att sätta på eftermiddagskaffet!" (patientköket), "När omläggningssetten är slut, snälla hämta flera på avdelning 6!" (Materialförrådet) eller "Skärpning till alla!!! Håll ordning i personalrummet!!!" (Uppsatt i......surprise! Personalrummet).

Samma grupp av folk är även dem som högljutt klagar på att ingen gör det de ska (förutom de själva då) och de verkar även ha ett outtömmligt behov av bekräftelse varje gång de offrar sig och ordnar någonting som någon annan tydligen borde ha gjort för länge sedan. De stampar i marken som förorättade 4-åringar och skiker "Titta på mig, titta på mig! Nu gjorde jag minnsann något jag inte behövde ha gjort" och förväntar sig att man ska ge dem en klapp på kinden och säga "Gud vad du är duktig, tänk hur det skulle se ut här utan dig".

Priset tar väl ändå min favoritkollega i kategorin "Människor jag avskyr att jobba med" som jag gått en hel del nattpass med vid det här laget. Förutom att hon står för en hel del av lapparna så går det fan inte en kvart utan att ännu en gnällig klagoramsa undslipper henne. Senast nu en natt var det jag och en annan syrra plus henne. När jag runt kl 3 på natten kommer in i personalrummet ligger det en liten lapp på diskbänken övanför diskmaskinen mellan ett par använda koppar med texten "De här kopparna ställer sig inte i maskinen av sig själva...". Kan man mer än grava åt eländet? Vi är tre (3) personal på hela avdelningen, och hon går runt och skriver små tillrättavisande lappar? Jesus Christ. Jag låter blocket ligga kvar (efter att ställt in kopparna såklart...) och skriver på raden under nåt i stil med "Jaså, det har jag alltid trott att de kunnat...". Skönaste poängen är i allafall när jag någon timme senare kommer in i köket igen och upptäcker att sjuksyster nr 2 har skrivet dit under mig "Jag med! Jag är chockad!". Jag funderar på ett starta en motståndsrörelse med syster nr 2. han verkar vara av rätta virket.

Nu när julstressen sakta men säkert kryper in bland mina kollegor bestämmde jag mig i alla fall för att dra mitt strå till stacken. Med sällan skådad tillfredställelse rev jag ner den senaste skenheliga uppmaningen om ordning och reda i personalrummet och ersatte den med bilden till här till vänster. Så God Jul då, alla surkärringar. Hoppas julen blir stressfri och härlig så att ni kan komma tillbaka till ert älskade arbete med ny kraft och glädje i överflöd att dela med er av. Fat chance.

Julångest

2008-12-04T20:08:00.000-08:00

Jag har blivit beordrad att jobba på julafton! Panik! Julschemat har varit en bitch att få ihop, och ingen ville frivilligt täcka c-turen på julafton så det hela gick till lottning. Jag kom med i uttagningen tillsammans med ett par andra syrror som inte jobbade förra julen. Men jag jobbade ju inte ens här förra julen och hade dessutom lagt nyårsafton för att försöka slippa jobba över julen! Policyn är att man ska jobba den ena eller andra storhelgen vartannat år. Och dessutom har Gamla Rutinerade Syster enligt mina kollegor inte jobbat jul på flera år i rad, men chefen är för mesig för att beordra henne så det blev lottning istället. Nu kan jag inte åka hem till vare sig kompisjulen eller julafton. Istället blir det annandag jul fram till nyårsafton som gäller.

Ok, jag låter som en gnällspik men grejen är den att jag aldrig har firat jul någon annastans än hemma hos mina föräldrar, tillsammans med hela tjocka släkten. Jag kan liksom inte föreställa mig någonting annat. Och i jul skulle det bli speciellt eftersom min syster skulle vara där och det skulle bli första julen som Tom och jag skulle fira jul tillsammans med min släkt. Nu får han sitta ensam på självaste julafton tills jag kommer hem sent på kvällen. Fast han tycker ju att vi firar jul i förväg ändå så. Jag får ju i alla fall öppna mina julklappar före honom, om han ska envisas med att julen firas på juldagen. Hmpf. Fast å andra sidan får vi ju någon slags dubbel-jul med två dagar i stället för en, så det är kanske egentligen en bra deal.

Han och jag blir det i alla fall, i stugan som vi ska flytta in i nästa helg! Så det ska i alla fall bli mysigt att vi hinner flytta in klart innan julen. Och kan elda i kakelugnen och titta ut över sjön! Det är så himla mysigt, det känns värt dubbla hyror tills februari att få flytta in där, och slippa sunkislägenheten i gettot och surkärringen på bottenvåningen som stirrar på en från sitt soffhörn varje gång man går ut eller in. Vi kör redan grejor för fullt och nästa helg kommer mina föräldrar och hjälper oss att flytta möbler och sånt. Sen är det bara städningen kvar....men det kanske min bättre hälft ta medan jag jobbar ihop till hyran....Eller inte ;).

Stugbyte

2008-11-05T10:26:00.000-08:00

Sjukt trött på lägenheten (eller rättare sagt grannarna, eller rättare sagt tanten på nedre botten) kollade vi intensivt på blocket efter nått annat boende och hittade en helt sjukt perfekt annons. Liten vinterbonad sommarstuga med kakelugn, gäststuga med bastu, sjöutsikt och del i badbrygga i ett sommarstuge-område vid sjön ovanför vårt getto där vi gått en hel del med hunden. Hur fint område som helst och sjön är jättevacker. Så vi ringde upp och åkte ut och tittade på den och den är hur fin som helst. Men väldigt många som var intresserade förstås. Men han ville väl hyra ut den så fort som möjligt, och ingen av de andra verkade ha möjlighet att ta den så tidigt så vi chansade och sa att vi kunde ta den från halva november och vi fick den!! Att han är uppvuxen här och vi redan bor i samma område gjorde nog kanske sitt till också.

Så nu blir det 5000 extra i månaden i tre månader eftersom vi har sjukt lång uppsägningstid. Fan, är ju van med studentbostäders 1 månads uppsägningstid. Men det får väl gå, och när vi delar hyran med R så blir det ju hyfsat hållbart. Så nu är det bara att packa ner alla lådorna och ta sig igenom ännu en flytt.....gud, jag är så sjukt trött på att flytta! Har liksom hunnit flytta en sju-åtta gånger sedan jag flyttade hemifrån 2005 och började plugga. Är bostadsmarknaden för studenter sjuk eller vad? Kontraktet på stugan är på ett år till att börja med, men jag siktar stenhårt på att bo där längre.

Bloggar på jobbet.

2008-10-27T01:26:00.000-07:00

Är inne på min andra vecka nu på en annan avdelning, är utlånad från min hemavdelning i två veckor pga av sjukskrivningar. Detta är en dagkirurgisk avdelning och därför också väldigt annorlunda. Tempot är 100 gånger lugnare, och istället för att ha 10 saker som händer med varje patient hela tiden har man oftast bara en. Agda är här för att få blod, Bengt för att få järn. Kalle ska ner till operation kl 7.40, Elin 8.20. Och snabbar man på lite så får man till och med tid över, som man kan blogga på. Den enda gången man annars har tid att blogga på jobbet ett par våningar ner är på nätterna. Annars är det fullt ös medvetslös mest hela tiden. Där ska Adga inte bara ha blod, hon ska dessutom vara nere på röntgen om en kvart, och då ska x antal blodprover vara tagna innan, dotterna har ringt två gånger och vill höra hur hon mår. Bengt som ska ha järndropp är sjukt svårstucken och anestesi har inte tid att komma ner och sätta nål det här århundrandet. Bengt ska dessutom gå på permission över helgen så fort droppet är klart och börjar bli lack på att få vänta. Och Kalle som ska vara nere på op 7.40 är försenad, dessutom är EKG och prover inför operationen av nån anledning inte taget ännu.

Annars så har vi i helgen haft gangster-weekend medan jag återhämtade mig från min förkylning from hell. Om det inte har sagts förrut så kan jag informera om att Tom och jag håller på att titta oss igenom alla Sopranos-säsongerna. Är för tillfället i slutet av säsong två. Blev en hel del Sopranos i helgen alltså, och dessutom Goodfellas och Casino. Men nu tillbaka på jobbet som sagt. Fortfarande lite snorig och småhostig, vilket är ganska irriterande när man ska gå runt i vitt och se ut som hälsan själv. Närå, inte riktigt, men det är lite drygt att sitta och snora över någons armveck när man håller på att sätta nål. Slutar inte förrän kl 18 ikväll vilket är lite segt. I övrigt gläder jag mig åt månadens avlöning som slår alla rekord, tack vare mycket helger, kvällar och en hel del nattpass.

Verklighetsflykt

2008-10-24T02:11:00.000-07:00

Är för tillfället fett föryld. Igår hade jag feber och var hemma från jobbet. Låg i sängen i mjukisbyxor och snorade mig igenom Hellboy och Hellboy II - The Golden Army i ett sträck. Mest för att jag inte hade något bättre för mig och för att syster Yster nyligen sett tvåan på bio och tipsat mig. Inte riktigt min genre kanske men det fick gå, jag var inte tillräknelig förrän framåt kvällen. Idag är det bättre men jag är fortfarande snorig och hostig. Är i alla fall ledig tills på måndag så det är skönt. Har piggat på mig så pass nu att tristessen har infunnit sig. Alla nedladdningar går trögt och bara Xena - krigarprinsessan och direktsänt från riksdagen på tv. Kaffe i mängder i allafall, även om Tom insisterar på att man ska dricka vatten och juice när man är sjuk.

Funderar på att påbörja jätteprojektet med att läsa om Wheel of Time i väntan på sista boken, men känner inte riktigt att jag kan koncentrera mig, inte idag i alla fall. Sista boken är i alla fall planerad om cirka ett år, och med de tolv böcker som redan finns tänker jag mig en bok i månaden ungefär. Detta är inte särskillt snabbt alls jämfört med hur snabbt jag brukade läsa men som saker och ting är nu för tiden så får jag vara glad om det blir en bok i månaden. Om jag inte är ledig och åker iväg och så. Var nere i skåne hos syster tillsammans med föräldrarna förra helgen och då sträckläste jag The Handmaid's Tale av brillianta Margaret Atwood på två dagar. Historien är lika hemsk som välskriven. Och böcker är fortfarande min främsta verklighetsflykt.

Night Watch II

2008-09-23T19:48:00.000-07:00

Tio i fem på morgonen.

Kaffe (vilken kopp i ordningen?). PlanetRock på datorn på låg volym.
Nån långfilm på teven ute i dagrummet med den där kvaliteten som bara en lågbudget film med start kl0310 på tv3 kan uppbringa.

Den här natten går långsamt, långsamt mot sitt slut. De sista timmarna har liksom släpat sig fram på ett näst intill outhärdligt sätt. Gårdagnattens betydligt högre tempo gjorde det svårt att somna imorse, vilket börjar göra sig påmint nu. Vill bara att klockan ska bli sju nån gång så att jag kan rapportera och gå hem och sova.

Hade mitt andra dödsfall igår. 6 månader av stiltje på den fronten. Nu har jag haft två på två veckor. Tanten hade varit inlagd i dryga tolv timmar. Inget förväntat med andra ord. Hade redan haft jouren uppe på förnatten då phvärdet var helt åt skogen. En Ringer och lite Tribonat senare får jag för mig att gå in och titta till henne en extra gång, och då ligger hon död i sängen. Den där lilla millisekunden det tar innan man börjar tänka rationellt känns som en evighet. Panik och den där instinkten att man vill gå och gömma sig i linneförrådet liksom slår emot en. Sen, shit måste kolla pulsen, ingen puls. Ingen reaktion på smärtstimulering, blek, redan lite kall. Går ut i korridoren. Har redan bestämt mig för att inte hjärt-larma. Får tag på min undersköterska och säger med mer darr på rösten än det var menat att "jag får inte liv i tanten på 14A". Ringer jouren som lovar att komma upp inom trekvart och konstatera det. Klockan är sex på morgonen och man är trött och lite chockad och inte så lite panikslagen inför att man borde kanske ringa anhöriga och meddela dem. Och vad ska vi göra av henne, hon kan ju kanske inte ligga kvar på en tre-sal.

Tack och lov kommer dagskiftet och löser av ganska snart. Meddela anhöriga? Nä, det får doktorn ta när han kommer säger Syster B och ger mig en kram. Hur känns det? Vet inte säger jag och förvånas åter igen hur ynklig jag låter. Åk hem och sov, jag pratar med doktorn när han väl kommer hit säger hon. Tacksam rapporterar jag över och drar mig bort mot stämpelklockan. Där möter jag min chef som kastar en blick på mig och sedan föreslår ett samtal på hennes rum innan jag åker hem. Trött låter jag mig vallas in på hennes kontor. Vi pratar ett tag, om vad som hänt och hur det känns. Om att jag gjort vad jag kunnat och att beslutet att inte ta tanten till IVA var på läkarens ansvar. Hur känns det nu, frågar hon vid samtalets slut. Bättre säger jag, men om jag kör på ett rådjur på vägen hem kommer jag sätta mig ner på vägrenen och stortjuta.

6 mil med viltstängsel senare och säker i hamn kryper jag ner i sängen bredvid Tom och sover i fem timmar ungefär. Därav mitt nuvarande zombieaktiga tillstånd. Dock har natten som sagt varit lugn. Hitills i alla fall. Men snart är klockan 6 och det är dags för morgonrundan, och jag kan inte låta bli att tänka ifall någon kommer ligga sådär vaxblek i sängen när jag kommer in den här gången. Nåja, så är det ju. Det kan ju faktiskt hända. Comes with the territory, så att säga.

Det blir väl bara lättar med tiden.

Night Watch

2008-09-05T04:23:00.000-07:00

Det är mitt i natten, och det ligger ett alldeles särskilt lugn över avdelningen. Jag har min ände av avdelningen, och den andra nattsystern sin. Man går och pysslar med sitt på varsitt håll, med en undersköterska som går emellan, och så fikar man tillsammans nån gång runt kl 1. Om det är lugnt vill säga. Men oftast är det ändå det. Lugnt och stilla. Men med små utbrott av aktivitet närsom. Helt plötsligt hade tanten längst ner i korridoren fått tag på en sax och försökt skära sig i handlederna. Blodigt värre, men hon missade i alla fall artären.
Och jouren var just uppe och dödförklarade en av mina patienter, så då kunde vi köra ner kroppen i kylrummet. Förvisso han varit avliden sedan kl 18, och anhöriga har varit där och så, men det måste i alla fall komma upp en läkare och konstatera dödsfallet innan vi får köra ner patienten. Som sjuksköterska får man bara dödförklara någon om huvudet är avskiljt helt från kroppen, vilket jag hoppas jag slipper vara med om.

Jag har jobbat drygt ett halvår nu. Sex månader som på nått sätt bara har rusat förbi i ett hiskligt tempo. Jag konstaterade, kanske något högmodigt kan tyckas såhär i efterhand, att det hade ju gått riktigt bra, sittandes i fikarummet på min sex-månadersdag. Då visste jag ännu inget om döds-torsdagen från helvetet som skulle infinna sig ca 48 timmar senare.

Det började som ett vanligt kvällsskift. 14-22, hade jobbat kvällen innan och skulle ha samma patienter, med några undantag för de som gått hem och bytts ut av andra. Piece of cake tänkte jag nere i omklädningsrummet och drog på mig landstingets blåvita uniform och stoppade fickorna fulla med alla de pryttlar och smågrejer som jag samlat på mig under gårdagens pass. Allt det där man kan tänkas behöva. Korkar och förfyllda sprutor med natriumklorid, tejp, nån liten kompress, handskar, passerkort, pennor, schema för de vanligaste insulinsorterna, en lapp som listar blandbarhet och hållbarhet för olika antibiotika, sax, peang, tuschpenna...ja, typ smågrejer alltså. Som en scout, alltid redo. Alltid beredd. Tyvärr spelar det ingen roll hur många saxar och peanger du har på dig om helvetet ändå tänker braka lös. Då är det bara att försöka hålla i. Och så upp på avdelningen, fram med papper och penna och så är det bara att läsa in sig på patienterna. Det går fort, eftersom jag som sagt känner de flesta sedan gårdagen. Jag konstaterar att mannen med urosepsis som kommit in ganska sent kvällen före är fortsatt risig, hela familjen är där. Var på gång redan i går att han skulle stryka med och jag hade fullt upp med att försöka lugna anhöriga utan att inge allt för stort hopp. Jag tar rapport från dagsköterskan, vi går runt och hälsar, min undersköterska och jag. Sedan tar vi lite kaffe innan dagskiftet går hem.

De två tomma platserna vi har fylls ganska snabbt på från akuten och ett övertag från medicin. Strax efter kl 4 sitter jag och eftermiddagsrondar med primärjouren när det ringer från salen där mannen med urosepsis ligger. Där inne är allt på väg utför, familjen är i upplösningstillstånd. Patienten är vaxblek och andas ytligt med långa uppehåll. "Han dör, han dör" gråter dottern. Ja, vad kan jag säga? Sen slutar han andas. "Åh gud, han är död." kommer det från frun. Sen drar han ett sånt där sista reflexmässigt andetag, och sen ett till. "Han är inte död" skriker barnbarnet, medan jag försöker förklara. Förklara det där med hur allting redan är slut och allt som finns kvar bara är elektriska impulser och urladdningar. Patienten krampar lite, armarna liksom kröks upp mot bröstet lite under lakanet. Barnbarnet, kan hon vara 13-14, springer in på toaletten och kräks. Jag vågar lägga armen om dottern och försöker förklara igen. Han är död nu. Det är slut nu. Känner efter pulsen, tar fram ett stetoskop och lyssnar över bröstet. Ingenting. Känns mest som om jag gör det för syns skull. För att ha något att sätta för händerna. Känns i bröstet hur otillräcklig jag är, i det ögonblicket. Hur svårt det är att vara vuxen och stark när alla vuxna i rummet liksom bryter ihop. Det gör en rädd. Rädd för att alla är så jäkla ledsna. Instinkten att gå och gömma sig i linneförrådet är frestande stark. Men det går ju inte, det är ju jag som ska vara stark nu. Professionell. Jag föreslår att de alla går ut och tar en paus, kanske går ner till entren och tar lite luft. Rör lite på sig. Så gör vi iordning honom, och så kan de ta farväl sedan. Ta god tid på sig, gör det ordentligt i lugn och ro. Föser ut dem vänligt men bestämt. Det är alldeles för mycket ångest i rummet för att det ska vara bra, för någon. Jag behöver också ett break. De går, och vi gör iordning patienten. Bäddar med lakan och plast, vit nattskjorta. Täcket sträckt och armarna längs sidorna. Han ser fridfull ut nu, och allt eftersom vi städar undan och vädrar och pysslar lägger sig något slags ro över rummet.

Något omskakad, minst sagt, efter detta har jag ingen tid att tänka så mycket mer på detta. Jag har andra patienter som behöver min uppmärksamhet. Men den där känsla av otillräcklighet sitter liksom kvar i bröstet. Fyra av mina patienter är ganska dåliga. Övertaget från medicin är en patient jag känner igen från förut. Han har kommit in som medicinpatient pga nutritionsproblematik, men eftersom han kräkts blod under morgonen har han övertagits av kirurgen. Mager och hålögd av cancern ligger han i sängen, lätt desorienterad. Inte på väg att avlida i alla fall tänker jag när jag försöker prioritera. Varje gång jag hinner titta in bakom skynket till honom under kvällen är jag bara tacksam att han 1) andas, 2) droppet inte har slutat droppa och 3) han har fortfarande inte kräkt något mer blod. Det är liksom allt jag hinner. Jag har en annan patient, nyss inrullad på enkelsal, med fula varhärdar i buken. Han stönar och ojar sig konstant, är förvirrad och har feber. Inte kissar han heller, och droppen som ska gå in fort, fort enligt doktorn drar han ur gång på gång. Trots upprepade doser av vätskedrivande kissar han knappt någonting. Tillslut är blodtrycket så lågt att jag känner att jag inte kan ge mer vätskedrivande. Han blir mer och mer förvirrad. Samtidigt på en tre-sal blöder en patient från ett operationssår. Rejält. Han blöder igenom förband efter förband, vi förstärker och byter, förstärker och byter med det bara fortsätter att blöda. Måste ringa jouren, måste ta puls och blodtryck, måste snabbt få in droppet så han inte tappar trycket. Måste ringa till lab och beställa blod. En fjärde patient ska även han ha blod. Han har tungt att andas men vägrar ha syrgas. Svårstucken är han också, och nålen pajar nånstans mitt i. Måste sätta ny nål, ta fram inhalationer, ringa jouren om andnöden och de svullna benen, om mannen som blöder från op-såret, och igen om mannen som inte kissar alls. Känner hur situationen liksom glider mig ur händerna, hur det liksom inte spelar någon roll hur fort jag jobbar, hur mycket jag tänker och hur snabbt jag kopplar dropp, ger vätskedrivande och smärtstillande, sätter nålar och ger blod. Det blir ändå inte tillräckligt bra. Det är ändå inte nog. Känslan av att vara ny och grön, att inte ha något att falla tillbaka på är gnagande tydlig. Det fattar väl jag också att man inte kan kunna allt från början, att det är svårt att prioritera och svårt att handskas med stora saker som faktiskt kräver erfarenhet. Men inte inte desto mindre är det på mitt ansvar. Mitt ansvar, mina patienter. Herregud, jag är 22 år gammal och ansvarar för de här människornas liv, när det kommer till kritan, tänker jag. Det gör mig skitskraj. Jag känner mig som en unge som försöker leka sjukvård.

Det är första gången hittills som jag faktiskt känt mig gråtfärdig när slutet av skiftet närmar sig. Visst har man varit trött tidigare, helt slut och bara längtat efter att få komma hem. Men inte gråtfärdig. Nattsköterskan frågar hur det är fatt och ger mig en kram. Känslan av otillräcklighet ligger som en klump i halsen. Fan också. Så här i efterhand, med lite distans till det hela, så kan jag väl se omöjligheten i att klara av en sådan situation, även som van syrra. Men ändå. Man vill så mycket. Och man vill att alla ska klara sig. Bli bättre och åka härifrån, friska och så. Men verkligheten är ju en annan. Dåliga patienter blir sällan bättre. Möjligtvis blir det långdraget, men i slutändan så känns det som att de flesta dör av ganska stadigt. Trots att du sliter arslet av dig. Nu ligger en och dör på intensiven, och en annan, ja honom körde vi ner till kylrummet tidigare i natt som sagt. Den tredje har förvisso inte kräkts något mer blod, droppet går som det ska och han andas forfarande. Men nåt liv, det vet jag inte om det är. Det blir ju ofta inte så, med cancern. Den fjärde, han är faktiskt lite bättre. Han behövde aldrig opereras i alla fall, och efter ett par påsar blod piggade han på sig. Han fru är här varje dag. De är så fina tillsammans, och håller ihop trots att han varit nära att kasta in handuken ett flertal gånger. Kanske är det ändå det som gör att det känns värt, att se dem sitta där, med huvudena tätt ihop och prata. Att det vi gör leder till att de får ha varandra iallafall ett litet tag till.

So I got the job...

2008-04-15T01:32:00.001-07:00

...och i kväll ska jag gå mitt första egna skift, efter en sex veckor lång inskolning. Det har varit sex intensiva veckor, det kan ju inte förnekas. Shit vad trött man är på kvällarna. Man är så fokuserad och ett steg före i åtta timmar att det knappt finns nån energi kvar när dagen är slut, något som min käre sambo har fått uppleva när jag kommer hem, slänger mig på soffan och sover djupt efter i genomsnitt 3 minuter. Men jag börjar väl vänja mig lite nu, lagom tills jag ska börja gå själv och det är dags att lägga i en ny växel.

Att gå inskolning är i princip att göra allting själv, men varje gång man blir osäker, eller inte vet vad man ska göra, när man inte hinnner eller vet hur man ska prioritera så finns en "inskolnings-syster" där och hjälper en. Så om man ska koppla åtta dropp och dela en miljard mediciner innan ronden kl 8 (Då har man jobbat sen sju, och ska ha hunnit läsa in sig på patienterna inför ronden, om man inte har tur och känner dem sen passet innan, vara med på morgon mötet och dela alla piller/dropp osv) men har hunnit ungefär halvvägs när ronden skymtas nere i korridoren, och man vet att man har ungefär 30 sekunder på sig innan det är dags att inställa sig i rondrummet, så kan man alltid få hjälp av sin inskolare.

Eller när man väl kommer ut från ronden och ska försöka lägga upp arbetet, med tre patienter som ska skrivas ut (med mediciner som ska skickas med, en miljard papper som ska faxas till kommunen och fan och hans moster och en hel massa skrivande i datorn. Och då har vi ändå en sekreterare på avdelning som sköter en hel del.), en patient som ska ner på en akut röntgen (röntgenpärmen som innehåller förberedelser inför olika udersökningar har fortfarande PM som uppdaterads senast på det glada 90-talet) samtidigt som mannen på sal 21 vill ha smärtstillande, anhöriga till tanten på 22B är i telefon och vill att jag i detalj ska tala om för dem hur deras mamma mår, trots att jag bara såg henne i ungefär 10 sekunder när jag delade ut hennes mediciner innan ronden. Dessutom ringer IVA och vill skicka ner en patient för att frigöra platser, 22C's nål har gått subkutant och måste bytas, man har dessutom glömt att påpeka på ronden att 20A kissar dåligt och man borde ge lite vätskedrivande och att 20B borde sättas in på nåt laxerande. Då är det bra att ha sin inskolare som påpekar att man faktiskt måste ringa ner och aktivera den där röntgen remissen, att telefonsamtalet kan vänta och att sekreteraren kan sköta det mesta faxandet om man bara fyller i alla papper och ger dem till henne. Att patienterna ändå ska ha ett utskrivningssamtal med doktorn innan de kan gå hem, så det är ingen brådska, och att det enda som behövs förberedas inför röntgen är en grön nål och ett dropp som ska hängas.

Avdelningen är uppdelad på hälften urologptienter och hälften magtarmpatienter, med ett läkarteam för varje sida. Som syrra jobbar man på båda sidor omväxlande men som ny kommer jag främst att vara på urologsidan i början, då det är lite mindre med dessa patienter, generellt sett. Det är mycket prostatacancer, en del njurcancer och lite diverse annat också då avdelningen även tar emot allmänkirurgiska patienter eftersom det är ett litet sjukhus. Personalen har en ganska skön blandning av i både unga och gamla, nya och mer erfarna syrror och undersköterskor och även om man alltid träffar på personer som man inte kommer sådär jättebra överens med så är de allra flesta väldigt trevliga och det känns som om jag funnit min plats i gänget ganska bra redan. Det finns två nyutexade syrror som ochså har börjat nu i vår och det är alltid skönt att inte vara ensam ny. Jag pendlar med bil och det går också bra, det är ju E4:an i princip hela vägen så det tar inte överdrivet mycket av min tid.

Tom och jag har väl börjat falla in i nån slags vardagsrutini vår nya lägenhet. Vi är mycket ute och går i skogen med hunden. Det är så otroligt fint i omgivningarna häromkring, det finns nästan ett oändligt antal små sjöar att upptäcka och hur mycket skog som helst att ströva runt i. Gud vad jag har saknat skogen! Så det gör vi mycket, och lagar mat. Igår gjorde vi egen pastadeg och fyllde den med nån slags tacofyllning så att det blev som små hemmagjorda raviolikuddar. Tjusigt värre. Snart är det dags att åka till jobbet. Det är både spännande och nervöst, men jag känner mig laddad, och sanningen att säga så ska det faktiskt bli skönt att få gå helt själv och äntligen vara sjuksköterska på riktigt.

Jobbintervjun

2008-01-15T05:05:00.000-08:00

Igår bar det av med tåget ända upp till Lilla Staden i mellansverige för en jobbintervju. Min första jobbintervju. Och min enda. Men ändå. Som vanligt var jag sjukt nervös men så här i efterhand tycker jag ändå att jag gjorde ett bra jobb. Det känns som om jag gjorde ett bra intryck och att jag fick säga det jag ville ha sagt. Och de (det var två chefer med, en för de två medicinavdelningarna och en för kirurgen) verkade tycka att jag var trevlig och så. Jag fick berätta lite om mig själv och vad jag är bra och dålig på, och jag babblade väl på där men lyckades undvika att snurra in mig helt.

När de frågade vad som var mina mindre bra sidor log jag lite inombords och tänkte i mitt stilla sinne, vad ska man börja? Att jag inte har några som helst problem med att tillämpa min egen fördelningspolitik på min arbetsplats? Att jag (och resten av min generation) inte är rädda för att ställa krav, vara allmänt obekväma, att vi anses vara notoriskt illojala mot våra arbetsgivare? Att jag inte tänker stanna i trettio år och vänta på min guldklocka?

På frågan vad jag var mest intresserad av (av medicin och kirurgi) så svarade jag kirurgi, för att det är så jäkla spännande, med högre tempo och mer tekniskt. "Vad kul att du säger det!" utbrast chefen för kirurgavdelningen. "De flesta brukar vara lite veliga och inte riktigt våga hoppa på kirurgi från början." Score! tänkte jag och kände mig plötsligt modig och lite tuff. Och det sa hon igen innan vi avslutade intervjun, att hon tyckte det var kul med "någon som vill ge sig på kirurgi från första början" och att hon själv hade gjort det. Att "...antingen vill man ha lite action och så, eller så vill man börja lite lätt." (läs: inom medicin). Jag höll med och sa något i stil med "Man kan ju inte börja med att backa" och så vi hade ett litet moment av samförstånd Och så sa hon att alla chefer skulle träffas i slutet av veckan och att de skulle höra av sig någon gång veckan därpå. Och att hon hoppades få se mig igen!

Och ingångslönen ligger på 19000 för en nyutexaminerad sjuksköterska. Eat my shorts, Region Skåne! Ni kan ta era "icke förhandlingsbara" 17500 och köra upp det någonstans där det känns. Score! Eller nåja, nu ska jag ju få jobbet också. Så var det bra med det, men det känns i alla fall som att jag har en ärlig chans att få det. Och hon sa att det faktum att jag vill börja i mars inte var någon nackdel, snarare en fördel eftersom det skulle börja två nya sjuksköterskor på måndag och det är bara bra om alla inte är nya på samma gång. Så det känns ju som att hon åtminstone skulle kunna tänka sig att anställa mig. Dessutom var hon väldigt trevlig och lätt att prata med och jag skulle inte alls ha något emot att ha henne som chef.

Så vi får väl se, hur det blir. Nu är det bara att vänta på att de ska ringa. På fredag är det i alla fall examensdag, i domkyrkan av alla ställen. Fint värre. Och släkten i karavan ner för att titta på. Kanske man kan håva in lite cash och så. Haha.