Skyltångest

Även om skylten på skåpdörren ute i köket i personalrummet mycket tydligt meddelar att varken min eller någon annans mamma jobbar här så befolkas min avdelning av en mycket ansenlig mängd morsor. Dessa självutnämnda Upprätthållare av Ordning har en tendens att hänge sig åt ett ohämmat frosseri i uppmanande lappar runtom i lokalerna. Inte en vrå kommer undan. Därför kan man om man skulle ta en rundtur på "mitt andra hem" uppleva små guldkorn som "När papperskorgen är full, var snäll att byta påsen!!!" (personaltoaletten), "När diskmaskinen är full, var vänlig plocka ur den, Tack" (omväxlande personalrummet och patientköket.), "Glöm inte att sätta på eftermiddagskaffet!" (patientköket), "När omläggningssetten är slut, snälla hämta flera på avdelning 6!" (Materialförrådet) eller "Skärpning till alla!!! Håll ordning i personalrummet!!!" (Uppsatt i......surprise! Personalrummet).

Samma grupp av folk är även dem som högljutt klagar på att ingen gör det de ska (förutom de själva då) och de verkar även ha ett outtömmligt behov av bekräftelse varje gång de offrar sig och ordnar någonting som någon annan tydligen borde ha gjort för länge sedan. De stampar i marken som förorättade 4-åringar och skiker "Titta på mig, titta på mig! Nu gjorde jag minnsann något jag inte behövde ha gjort" och förväntar sig att man ska ge dem en klapp på kinden och säga "Gud vad du är duktig, tänk hur det skulle se ut här utan dig".

Priset tar väl ändå min favoritkollega i kategorin "Människor jag avskyr att jobba med" som jag gått en hel del nattpass med vid det här laget. Förutom att hon står för en hel del av lapparna så går det fan inte en kvart utan att ännu en gnällig klagoramsa undslipper henne. Senast nu en natt var det jag och en annan syrra plus henne. När jag runt kl 3 på natten kommer in i personalrummet ligger det en liten lapp på diskbänken övanför diskmaskinen mellan ett par använda koppar med texten "De här kopparna ställer sig inte i maskinen av sig själva...". Kan man mer än grava åt eländet? Vi är tre (3) personal på hela avdelningen, och hon går runt och skriver små tillrättavisande lappar? Jesus Christ. Jag låter blocket ligga kvar (efter att ställt in kopparna såklart...) och skriver på raden under nåt i stil med "Jaså, det har jag alltid trott att de kunnat...". Skönaste poängen är i allafall när jag någon timme senare kommer in i köket igen och upptäcker att sjuksyster nr 2 har skrivet dit under mig "Jag med! Jag är chockad!". Jag funderar på ett starta en motståndsrörelse med syster nr 2. han verkar vara av rätta virket.














Nu när julstressen sakta men säkert kryper in bland mina kollegor bestämmde jag mig i alla fall för att dra mitt strå till stacken. Med sällan skådad tillfredställelse rev jag ner den senaste skenheliga uppmaningen om ordning och reda i personalrummet och ersatte den med bilden till här till vänster. Så God Jul då, alla surkärringar. Hoppas julen blir stressfri och härlig så att ni kan komma tillbaka till ert älskade arbete med ny kraft och glädje i överflöd att dela med er av. Fat chance.