Bloggar på jobbet.

Är inne på min andra vecka nu på en annan avdelning, är utlånad från min hemavdelning i två veckor pga av sjukskrivningar. Detta är en dagkirurgisk avdelning och därför också väldigt annorlunda. Tempot är 100 gånger lugnare, och istället för att ha 10 saker som händer med varje patient hela tiden har man oftast bara en. Agda är här för att få blod, Bengt för att få järn. Kalle ska ner till operation kl 7.40, Elin 8.20. Och snabbar man på lite så får man till och med tid över, som man kan blogga på. Den enda gången man annars har tid att blogga på jobbet ett par våningar ner är på nätterna. Annars är det fullt ös medvetslös mest hela tiden. Där ska Adga inte bara ha blod, hon ska dessutom vara nere på röntgen om en kvart, och då ska x antal blodprover vara tagna innan, dotterna har ringt två gånger och vill höra hur hon mår. Bengt som ska ha järndropp är sjukt svårstucken och anestesi har inte tid att komma ner och sätta nål det här århundrandet. Bengt ska dessutom gå på permission över helgen så fort droppet är klart och börjar bli lack på att få vänta. Och Kalle som ska vara nere på op 7.40 är försenad, dessutom är EKG och prover inför operationen av nån anledning inte taget ännu.

Annars så har vi i helgen haft gangster-weekend medan jag återhämtade mig från min förkylning from hell. Om det inte har sagts förrut så kan jag informera om att Tom och jag håller på att titta oss igenom alla Sopranos-säsongerna. Är för tillfället i slutet av säsong två. Blev en hel del Sopranos i helgen alltså, och dessutom Goodfellas och Casino. Men nu tillbaka på jobbet som sagt. Fortfarande lite snorig och småhostig, vilket är ganska irriterande när man ska gå runt i vitt och se ut som hälsan själv. Närå, inte riktigt, men det är lite drygt att sitta och snora över någons armveck när man håller på att sätta nål. Slutar inte förrän kl 18 ikväll vilket är lite segt. I övrigt gläder jag mig åt månadens avlöning som slår alla rekord, tack vare mycket helger, kvällar och en hel del nattpass.